Nu är det dags igen att skriva lite om den ekumenik som Sveriges kristenhet har gått in i. Det var ett tag sen jag skrev om detta ämne men kände att det var dags att göra det igen.
För ett tag sedan besökte jag en kristen bokaffär i Finland, som till min förvåning sålde både Maria statyer och ikoner. Efter Finlandsresan kom jag till Sverige och märkte i en kristen bokaffär att det fanns Maria statyer att köpa där också. Jag frågade butiksbiträdet varför dem sålde dessa statyer, så svarade personen ”för att det är Jesu mamma”.
För det första skulle jag personligen vilja se statyer av Jesus istället, om man ska ha statyer hemma. För det andra; Vet vi vad det innebär att ha en Maria staty hemma? För oss kan det vara en ”fin dekoration” men för katoliker innebär det något helt annat. Frågan är om vi ska uppmuntra och lägga energi på sånt strunt eller på evangeliets spridning?
Man säger att vi ska först hitta gemensamma nämnare med andra kristna. Men då kan vi lika gärna ta in Jehovas Vittnen i vår ekumeniska krets. Vi har nog faktiskt mer gemensamt med dem än vad vi har med katoliker?
Jag vill även klargöra att jag inte har något emot katoliker (eller andra) som personer, utan själva det katolska systemet som många stora kristna ledare har börjat anamma i Sverige.
Dessutom när man pratar med vissa kristna som blivit fångade av ekumenikens vindar, så känner jag ALLTID starka vibbar av hjärntvättning. Dem blir nervösa när man börjar pröva deras åsikter och hänvisar direkt till vad deras pastorer säger och tycker. Det är inte ett sunt tecken. Det verkar som att folk sväljer allt som sägs utan att dem prövar det i ens eget hjärta. Det här gäller lika mycket mig själv, det är jag medveten om.
Jag har mer respekt för dem som verkligen har prövat detta och är säker på sin sak. Men att följa strömmen bara för att den forsar åt ett visst håll, det har jag ingen respekt för.


Sen såg jag att Pacesetters Connections hade satt upp affischer om mötet jag kommer att predika på imorn. Affischerna var mitt i centrum på den stora anslagstavlan
Den nya trenden i Sverige idag är enhet. Alla verkar bli hänförda och berörda av detta, oavsett vilket sammanhang man kommer ifrån. Man hör signaler om att vi behöver vara enade med varandra och att vi tillhör samma familj. Visst är det sant, men jag vill ställa en fråga – till vilket pris jobbar vi för att få enhet?