Jonas Gardell predikar felaktig nåd

”Mina älskade, fastän jag är mycket ivrig att skriva till er om vår gemensamma frälsning, finner jag det nödvändigt att skriva till er och uppmana er att fortsätta kampen för den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga. Ty hos er har det nästlat sig in vissa personer. Om dem är det redan för länge sedan skrivet att de skulle drabbas av domen. Gudlösa som de är förvanskar de vår Guds nåd till försvar för ett liv i utsvävningar och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.” – Judas brev v.3-4

Det första jag vill poängtera är att jag absolut inte har någonting emot Jonas Gardell som person. Han är en härlig och glad prick (i alla fall det som jag har sett på tv). Han är djupt intresserad av andliga ting, precis som jag.

Men det faktum består att oavsett hur härlig han är så håller jag inte med honom i hans åsikter om Jesus och Bibeln. Det är något som Svenska Kyrkan tyvärr har missat. Bara för att en kändis snackar om Gud behöver det inte betyda att Han har rätt.

Jag tror på att Gud är en förlåtande och älskande Gud. Jag tror på att Guds nåd tvättar dig ren från alla dina synder när du sätter din tro på Jesus Kristus. Men jag tror inte på (som Judas brevet beskriver) att nåden kan användas som en täckmantel att synda. Här anser jag att Jonas Gardell har gått över gränsen.

Hur tolkar man egentligen Guds kärlek och gränser? För vi kan inte bortse från att Bibeln sätter gränser. Det finns rätt och fel, det finns något som heter synd. Ofta hör man tolkningen: Antingen är Gud kärlek (med det menar man att Han tillåter oss att leva hur som helst) eller så är Han sträng. Men kan det inte vara både ock? Gud älskar oss så högt att han sätter gränser i våra liv, eftersom Han vet vårt bästa. Precis som en förälder inte låter sitt barn leka med en kniv eller tändare, fast det är hur skoj som helst.

Bibelstudier och förberedelser

Har haft en härlig helg med bibelstudier och förberedelser för kommande möten. Jag kommer att predika i en afrikansk församling nästa söndag (Pacesetters Connections), vilket jag ser fram emot. Det kommer handla om nåden som förvandlar, helgar och som är skandalös för den religiöse och lösningen för Sverige. Jag funderar på att sätta titeln ”Amazing grace and crazy grace” på predikan(?).

Sen är det dags för årets sommarläger där jag kommer att undervisa om evangelisation och om församlingen och sen ett kvällsmöte (som jag ännu inte vet vad Gud vill att jag ska tala om). Men det kommer att bli jätteroligt. Med oss i sommar har vi Andreas Cucca (kampanjevangelist från Skåne) och Matilda Karlsson (missionär från Sri Lanka). Förutom härliga bibelseminarier och möten kommer vi att bada, basta, ha vattenkrig, grillning, sport och annat skoj.

Läs mer om lägret på www.finskapingst.se/ung

Enhet, men till vilket pris?

Den nya trenden i Sverige idag är enhet. Alla verkar bli hänförda och berörda av detta, oavsett vilket sammanhang man kommer ifrån. Man hör signaler om att vi behöver vara enade med varandra och att vi tillhör samma familj. Visst är det sant, men jag vill ställa en fråga – till vilket pris jobbar vi för att få enhet?

Jag har aldrig stått för en viss inriktning eller samfund i hela mitt liv. Faktum är att jag inte riktigt förstår hur det kan vara ett problem eftersom vi tror på Jesus. Därför är detta inte en fråga om samfund eller kyrka, utan en djupare fråga. Det viktigaste av allt är ju att vi är samlade och enade kring Ordet! Bibeln är grunden och handboken för vår tro och liv, men jag har börjat se signaler på hur man börjar kompromissa med Ordet i enhetens namn. Min fråga är; är det rätt?

I samma bön där Jesus ber att ”de alla ska vara ett” (Joh 17:21) så ber han även ”helga dem i sanningen, ditt ord är sanning” (Joh 17:17). Det här går hand i hand enligt mig. Vilka ska vi ha enhet med? Inte kristna som har Guds Ord i samma våglängd som sin tradition och mysticism, utan kristna som älskar Bibeln över allt annat! Låt oss ha sann biblisk enhet och jobba för att nå människor med nådens evangelium!

När nåden får utrymme…

Ordet nåd väcker väldigt många olika känslor idag. Vissa blir exalterade och andra blir väldigt upprörda. Men i Sverige behöver vi upptäcka Jesus som ”nåden och sanningen” (Joh 1:17). Han är nåden personifierad. Att han är sanningen personifierad innebär inte en motsättning mot nåden. Ofta hör man människor säga ”ja, Jesus är nåden, men han är OCKSÅ sanningen”. Jag brukar då undra vad dem vill säga med sådant uttalande(?).

Alla pastorer och predikanter i Sverige kan nog hålla med mig om att synden växer i Sverige. Men hur ska man ”få bukt” med det? Bibeln har svaret på denna fråga;

”Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli så mycket större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer” (Rom 5:20).

Bibeln säger att där synden blir större, där behövs mer nåd. Så när synden växer i Riksdagen, så oj, då behövs inte protest listor utan dem behöver höra om Jesus när synden växer på gatorna så då behövs mer av Jesus. När fler och fler börjar begå aborter så behövs mer av Jesus. När ungdomar experimenterar med sex och droger då behövs mer av Jesus! För det är bara Jesus som kan förvandla.

Våra försök att få till en förändring kommer alltid att misslyckas, det är bara Hans verk på korset som har förändrat hela vår historia och våra liv. På det kan inget läggas eller tas ifrån!